Bananflugor ger nya svar om PFAS

Per- och polyfluoralkylsubstanser, PFAS, finns i allt från brandskum och textilier till livsmedelsförpackningar, trots att de är bland de mest svårnedbrytbara kemikalierna vi känner till och har kopplats till flera allvarliga hälsoproblem. Nu visar ny forskning från Linköpings universitet att två mycket lika PFAS-ämnen kan påverka kroppen på helt olika sätt, en upptäckt som kan bli viktig för framtidens riskbedömningar och behandlingar.

- Det enda som skiljer dessa molekyler är längden på kolkedjan där den ena, PFNA, har ett kol mer än PFOA. Trots denna strukturella likhet så uppför sig molekylerna helt olika i biologiska system.

- Våra resultat visade att både PFOA och PFNA orsakar toxicitet i Drosophila melanogaster. Det yttrar sig som förkortad livslängd och negativ påverkan på signalsystemet mellan nervceller. PFNA hade störst påverkan på överlevnaden, medan PFOA uppvisade högre nervtoxicitet, säger Ann-Christine Brorsson.

PFAS finns i nästan alla människor

- Bland annat ser vi förhöjd risk för cancer, skador på lever och njurar samt nervtoxicitet som skulle kunna leda till neurodegenerativa sjukdomar såsom Alzheimers sjukdom.

- För mig är det oerhört viktigt att vi kan leva i en värld där man kan känna sig säker från att bli sjuk på grund av miljögifter. Därför behöver vi ligga steget före och identifiera möjliga toxiska effekter innan en substans har fått en spridning i vår natur som är nästintill omöjlig att stoppa, säger Ann-Christin Brorsson.

Två snarlika ämnen, två olika effekter

Resultaten visar att både PFOA och PFNA är skadliga för flugorna. Båda ämnena förkortade livslängden och påverkade nervsystemets funktion, men trots att molekylerna skiljer sig åt med endast en kolatom uppvisade de tydligt olika toxicitetsprofiler.

PFNA hade den starkaste effekten på överlevnaden och ledde till en kraftig förkortning av flugornas livslängd. PFOA hade en mindre påverkan på överlevnaden, men visade sig skada nervsystemet i högre grad. Aktiviteten hos enzymet acetylkolinesteras minskade kraftigt, vilket är viktigt för kommunikationen mellan nervceller.

- Det som var särskilt förvånande var att två kemikalier som är så lika i sin struktur uppför sig så olika i biologiska system. Det visar att man inte kan betrakta PFAS som en enhetlig grupp när man bedömer hälsorisker.

Vill utveckla biologisk sensor för förorenat vatten

Forskargruppen har nu fått fortsatt finansiering av Naturvårdsverket för att fördjupa forskningen. Förutom att ta sig an fler PFAS-föreningar ska de kartlägga de biologiska mekanismer som ligger bakom skillnaderna mellan PFOA och PFNA.

Ann-Christin Brorsson vill också testa om det finns ämnen som kan motverka PFAS-effekter och vidareutveckla flugmodellen till ett biologiskt sensorsystem som kan användas för att bedöma vattenkvaliteten i förorenade områden.

- För att kunna skydda människor och miljö från PFAS behöver vi förstå exakt hur de här ämnena påverkar biologiska system. Den kunskapen kan i framtiden bidra till både bättre riskbedömningar och nya sätt att minska de negativa hälsoeffekterna.